#nouse{ color:red; } 47. Anders Bridholm - Hall of Fame
Hoppa till sidans innehåll

47. Anders Bridholm


BridholmFödd: 28 sept 1958
Klubbar: Lidköpings AIK, IF Boltic, Ale-Surte, Villa Lidköping
Position: Målvakt
Meriter: Årets Man i svensk bandy 1984 och 1985. 61 A-landskamper. Två VM-guld.
Sex SM-guld med IF Boltic (1981-1985, 1988), dessutom två SM-silver.
Invald i bandyns Hall of Fame 2020.

Anders Bridholm: "Då kände jag mig större än målet"

Han var Lidköpingpojken som insåg att man inte kan peta en legendarisk målvakt.
Då flyttade han till en ny stad – och blev själv legendarisk.
Möt Anders Bridholm, som tog sex SM-guld med Boltic och blev förebild för många bandymålvakter.
– Jag fick ju världens bästa träning varje dag, halva landslaget fanns i Boltic, säger han.

Om man ville bli bandymålvakt och bodde i Lidköping på 70- och 80-talet var karriären ganska begränsad. I Villas mål stod nämligen ikonen Göran "Fiskarn" Johansson, som hade en given plats mellan stolparna sedan slutet av 60-talet.

En ung lovande Anders Bridholm hade gjort succé hos lillebror-klubben LAIK och ville vidare i karriären. Men att söka sig till Villa och konkurrera ut "Fiskarn"? Nej, det var ju bara att glömma.

– Det fanns inte så stort sug efter målvakter på marknaden, då som nu, berättar Anders Bridholm.

– Så jag sökte runt lite och hörde att Boltics målvakt Pelle Engstrand just flyttat tillbaka till Nässjö. Då ringde jag till en ledare i Boltic och frågade om det fanns intresse. Det tog ett tag, men sen nappade de. De kollade troligen upp mig noga först innan de ville chansa på mig.

Anders började som reservmålvakt i säsongsinledningen 1980.

– Bengt Johansson fick förtroendet först, men lyckades väl inte jättebra. Så jag fick chansen i fjärde omgången. Det var annandagsmatchen mot rivalen Karlstad-Göta och 5000 personer på läktarna. Minst 4000 höll väl på Göta...

– Men jag gjorde en bra match och sen växte självförtroendet. Att lyckas handlar väldigt mycket om psykologi, speciellt för oss målvakter. Och sen fick man ju världens bästa träning varje dag. Halva landslaget spelade ju i Boltic.

Boltic tog bandyn till en ny nivå. Vad berodde det på?

– Det började med att man tränade seriösare och mer än alla andra klubbar. Curt Einarsson var pionjären som insåg att vi behövde träna dubbel så mycket, året runt. Och två dagar i veckan lämnade vi våra heltidsjobb och hade tuffa pass mellan kl 14 och 16.

– Boltic var dessutom först i Sverige med månadslön till alla som var i truppen. Jag hade 1000 kr i månaden när jag kom. Men alla hade som sagt ett heltidsjobb, även stjärnor som "Pinnen" Ramström och Ola Johansson.

– Om man skulle mäta sig med de bästa ryssarna – som var fulltidsproffs – måste man ju orka. Och mentalt var blev vi starka när vi märkte att vi orkade mer än andra lag den sista kvarten i matcherna.

Det fanns ytterligare förklaringar bakom Boltics framgångar, enligt Anders Bridholm:

– Även om alla inte var bra samtidigt i en match, så växlade matchvinnar-rollerna. Det fanns alltid någon som klev fram. Och vi blev en väldigt stark grupp eftersom alla ville slå oss.

– Dessutom var vår hemmaborg Tingvalla speciellt. Vi kände oss trygga med de förutsättningar som fanns, till exempel att isytan var 180 meter lång på den tiden och obekväm för motståndarna.

1984 och 1985 måste vara höjdpunkterna i din karriär. Du blev Årets Man i svensk bandy två säsonger i rad.

– Ja, 1984 mötte vi Edsbyn i finalen och de var bättre. Men jag räddade allt (Boltic vann med 2-0). Håkan Sundin sa i Sportextra under matchen att "även om Edsbyspelare hade träffat mål så skulle Anders Bridholm ha tagit den".

– Den matchen kände man sig större än målet. Man kom in i det flytet. Jag minns att jag gjorde en räddning, men alla trodde det var mål. Domaren Arne Funck åkte fram till mig för att kontrollera...det kändes som att han VILLE att det skulle vara mål. Alla ville ju att Boltics era skulle brytas. Men jag hade bollen under benskyddet, så alla blev väl besvikna...

SM-finalen 1985 minns Anders Bridholm inte så mycket av (seger mot IFK Motala med 4-3).

– Jag kanske fick priset som Årets Man för att det var ont om bra kandidater...vi förlorade ju VM-finalen mot Ryssland i Norge.

– Jag minns i alla fall att vi åkte direkt till Moskva efter SM-finalen för att spela Europacupmatch.

Idag vadderar sig målvakterna med stora benskydd och handskar stora som dasslock. Men du tränade spelade match i tunna skidhandskar.

– Ja, det kallades "polishandskar", såna som även alla travkuskar körde med. På skotträning hade vi tjocka vadderade handskar. Sen laborerade man på nån straff och bytte handskar.

– Men jag var en av de första målvakter som hade extra vadskydd och dessutom laborerade med hemsnickrade skydd. Det fanns ju inga speciella målvaktsgrejer på min tid.

–Jag har aldrig spelat med bröstplatta, som alla målvakter har idag. Nu bygger målvaktsspelet på att vara stor och bred som en lagårdsdörr. Hade vi haft såna skydd på min tid hade jag varit ännu bättre.

Tog kroppen stryk under åren som målvakt?

– Nja, det blev någon fingerskada redan under LAIK-tiden. Sen har jag opererat menisken två gånger i varje knä. Men det fixade jag när karriären var över.

– Nu har jag artros i en höft, så jag undviker springa. Men den ska väl fixas om några år.

Hur skulle du beskriva dig själv som målvakt?

– Positionsstark och placeringssäker, jag var noga med att stå rätt och täcka av vinklar. Och jag var väl en av de första målvakterna som började använda båda benen. Andra målvakter slängde sig, men jag jobbade med ben och benparader istället.

– Jag började med "föreställningsträning" där man simulerade skott. Skridksoparader på kommando, kan man säga. Det gjorde att jag fick in reflexerna i ryggmärgen.

Anders Bridholm berättar att han hade höga krav på sig själv och förde noggrann statistik.

– Det handlade om att analysera spelsituationer och kartlägga motståndarna. Så jag hade lite noteringar om hur en del anfallare avslutade. Alla har ju ett favorithörn...

Vilka spelare var svårast att möta?

- Mikael Arvidsson träffade ofta mål. Han gjorde mål från svår vinkel när IFK Motala tog SM-guldet 1987. Trots att det gått 33 år tycker jag fortfarande att jag borde ha tagit det skottet...

- Ingemar Aava i Selånger sköt med skruv trots träklubba. Han mixade med gummiblandning.

- Patrik Johansson i Vetlanda spelade med fart och kom i många frilägen. Om en målvakt kan ta ett av fem frilägen gör man det bra.

– Och Hasse Johansson (Edsbyn/ Västerås) var alltid lurig att möta.

Nu är du med i Hall of Fame. Hur känns det?

– Det är stort och hedrande. Jag har ju sett vilka som är med, men inte haft tanke på att själv hamna i sällskapet.

– Det är stort att bli omnämnd i samma mening som Orvar Bergmark. Han var överledare ihop med Håkan Sundin när jag spelade i landslaget och honom har jag bra minnen av.

Text: Lars Östling

Uppdaterad: 31 MAR 2020 16:42 Skribent: Svenska Bandyförbundet
Epost: Adressen Gömd

 


Corona RF