Hemma i Sverige igen

Typiskt att spara det värsta till sist alltså. Sista resan för säsongen blev en riktig värstingresa där vi mötte Sibselmash och Lesohimik som avslutning på denna säsong.
Vi fick faktiskt en chartrad kärra denna gång, men ingen direkt lyx, vi flög med vårt kära propellerplan som vi alla hoppades och trodde att vi hade rest med för sista gången när vi flög till Murmansk tidigare under säsongen.
Ibland känns det som det går fortare att cykla än att flyga med det planet.
Vi flög förra tisdagen till Novosibirsk via Omsk för tankning, spelade match mot Sibselmash i onsdags, den slutade 2-2 efter en kaosartad avslutning med domarbeslut osv.
 
Torsdagmorgon drog vi vidare till Ust-Ilimsk, vi flög från Novosibirsk till Bratsk och tog sedan buss sista biten till Ust-Ilimsk, en resa på knackig väg genom skog skog och skog, Vägen vi åkte var enda vägen till och från detta ställe. Efter fyra timmar kom vi fram till världens absoluta ände! Helt sjukt vilket ställe, där fanns ingenting alltså. Det bor 80 000 i Ust-Ilimsk och det enda dom har är ett av världens största kraftverk, sen finns inget mer.
Vi bodde på ett gammalt hotell, rummen kostade 200 kr/natt och maten var... jaa ständigt dessa ihopstampade sulor som serveras med kall spagetti, gött..... hmm
 
Vi spelade mot Lesohimik på lördagen, vårsolen hade satt sina spår i isen kan man säga. Allra sämst var isen där linjerna går, typ i straffområdena där det är mycket linjer. Man var tvungen att hoppa över linjerna varje gång under matchen, gjorde man inte det så stod man på näsan ordentligt. Verkar som dom målar linjerna med nån färg som gör att isen smälter bort just där,- normaaal!
Matchen slutade 3-3 men hade kunnat sluta 11-3 till oss om våra forwards gjort mål på åtminstone vartannat läge dom blev serverade. Men såhär i slutet på säsongen är våra ryska polare mer intresserade av att dricka öl, röka och bränna rubel på kasinon än att spela bandy.
 
Efter matchen drog vi direkt utan mat tillbaka genom skogarna till flygplatsen i Bratsk för att dra hemmåt. Vi flög med mellanlandningar i Novosibirsk och Omsk för att tanka kärran. Tog sammanlagt 17 tim från att vi satte oss på bussen efter matchen till att vi kom fram till Kazan. Det var ingen rolig resa, den absolut tuffaste resan under säsongen faktiskt Inte så kul heller med tanke på vår gamla "boeing" som studsar kors och tvärs av luftgroparna när vi landar, lägg därtill några "brehäng" i luften också så är det som det ska vara.
 
Nu har vi alltså avslutat säsongen här och vi kom tillslut 6.a i tabellen, under slutspelet har vi spelat 12 matcher och det blev 3 vinster, 7 kryss och 2 förluster för oss. Detta är klubbens bästa säsong resultatmässigt genom tiderna med 3.e plats i ch-cup och 3.e plats i grundserien. Skulle vara intressant att se klubbens resultat utan mig, Petteri, Andreas och Thony.
 
Att bo, leva och spela bandy i Ryssland har varit intressant och lärorikt Det har varit tuffa perioder under säsongen som gör att man just då bara vill knäppa med fingrarna och försvinna. Men så har det varit bra stunder också då man känner att "här kan jag spela i 10 år". Totalt sett så har det faktiskt varit mycket bättre än vad jag trodde att det skulle vara, vi har bott bra i Kazan och det är en bra stad, och vi har haft hemskt roligt ihop under säsongen. Det underlättar väldigt mycket att man är några st svenskar (plus Petteri) som vi har varit.
 
Jag tänkte innan säsongen att 6-8 mån i Ryssland är ganska lång tid, men det har gått sjukt fort alltså, det har rullat på hela tiden med träningar, matcher och resor som gör att veckorna svischar förbi. Sedan beror det förstås på vilken inställning man har, tycker man att allt bara är jobbigt och eländigt så blir det ju också så, men har man typ inställningen att "det här är grymt läckert" och "det här stärker mig" så är det inga problem som helst att vara där.
 
Bandymässigt har det gått över förväntan, laget blev ju inte precis som vi tänkt oss från början med alla världsspelare som var planerat. Vi har nu haft ett lag med några bra spelare och några "mindre bra", vi har ändå fått ihop det på nått vis och jag tror det har mycket att göra med Thony och hans sätt att leda laget. Thony har med stort tålamod försökt få in lite svenskt tänk och riktlinjer, ibland lyssnar ryssarna och ibland inte men Thony gav sig tusan på att det skulle gå. Han har varit otroligt uppskattad av spelarna laget. En mycket kompetent man med stort bandykunnande och otroligt bra på att planera fysträning. Andreas har varit sjukt bra i kassen i match efter match och räddat poäng åt laget flera gånger. Det var också han som låg bakom bortavinsten mot Kuzbass med målgivande utkast i sista sekunden av matchen. Petteri har agerat precis som den försvarsbjässe han är. Trots lite hjälp med styrning av anfallare/mittfältare (offensiva spelare vill gärna inte lägga krut i deffen då man har inställningen att "är man försvarare så försvarar man och är man anfallare så anfaller man") så har han ändå på egen hand styrt bort och avvärjt hemskt mycket anfall, offensivt har han 2 mål och ca 10 ass på 30 matcher tror jag. Jag är också nöjd med säsongen även om knäskadan ställde till det lite. Har haft stort ansvar under matcherna och med en lite friare roll kunna styrt spelet offensivt som har funkat bra. 10 mål och 35 ass är poängskörden på 26 matcher och det tycker jag är godkänt.
 
Vi hade avslutningsmiddag i måndags och tackade varandra för en bra säsong. Klubben med presidenten i spetsen ska fortsätta satsa kommande år och hösten -09 skall en hall stå färdig.
 
Säsongens Normaaaaal!
I tisdags åkte vi hem, jag till Edsbyn, Thony till Skutskär och Petteri till Rovaniemi. Andreas åkete hem till Västerås i torsdags. Det har varit en mycket efterlängtad dag och när man klev av planet på arlanda ville man bara springa och skrika.
..Och att få komma hem tycker vi alla känns jäkligt normaaaaal!!!!!

/Per Hellmyrs
Publicerad 2008-03-30

Tillbaka Skriv ut