Slutspelet rullar vidare

Slutspelet rullar vidare och vi har spelat ytterligare fyra matcher sedan jag skrev senast.
 
Efter att vi spöade Neftyannik borta var det många i laget som trodde man var världsmästare och det fick vi lida för när vi tog emot Sibselmash hemma ons 27/2. Ett lag som vi normalt ska besegra med åtminstone 5 bollar på hemmaplan. Denna gång slutade matchen 5-5 sedan de kvitterade i matchens sista sekund med ett turligt knackskott som rullade sakta över mållinjen. Riktigt tungt med tanke på att vi tidigare haft ledningen med 3-1 och 5-4 på slutet.
 
Lördagen 1/3 mötte vi bottenlaget Lesohimik, en lugn match som slutade med seger 10-1 i lätt snöfall.
 
Nu väntade en ny turné, lite kortare denna gång men fortfarande lika krävande fysiskt, med mat/sömn mm.
Tisdag 4/3 packade vi och åkte till Krasnojarsk. Eftersom vi inte har chartrad kärra så var vi tvungna att även denna gång börja med att flyga en timme åt fel håll, till Moskva. -Det är lite halvtungt faktiskt att börja med en timme i fel riktning.
Från Moskva tar det lite drygt fyra timmar till Krasnojarsk. Vi anlände tidigt onsdagmorgon lokal tid (+6 fr Sverige)

Samma onsdag 5/3 mötte vi alltså Jenisej. En väldigt jämn match som slutade 5-5 inför 5 000 åskådare. Samma scenario här som matchen mot Sibselmash. Vi hade ledningen och de kvitterade med ett par minuter kvar på en hörna. Kanske var resultatet rättvist i slutändan, men när man kommer som bortalag så kan man inte räkna med att få några enka frislag, utvisningar eller hörnor med sig, tvärtom. Det var lite varning för 'hemmadomare' i den matchen, framförallt i 2.a halvlek...

Efter matchen var det tok-stress som vanligt, finns det en tid att passa så blir dom fruktansvärt stressade av det. Ska vi tex åka buss nånstans så ska man helst vara på plats ca 20 min före utsatt tid. Kommer man typ 5 min före så är det 5-6 st som knackar med fingret på klockan och ruskar på huvudet.

Vi skulle direkt efter matchen med tåget som går i riktning mot Kemerovo, (det går inte enda fram). Det nattåget tog nästan 10 timmar och vi klev av vid ett litet ställe som Gud glömde, nämligen Tajga. Där väntade en gammal inrökt buss från tidigt -70 kanske, som skjutsade oss de sista 9 milen till Kemerovo.
Jämför man med Dynamo som har chartrat plan varje gång, så tog det ca 45 min för dom flyga mellan Krasnojarsk-Kemerovo, medans det tog ca 12 tim för oss...
 
Vi tränade lätt på torsdagen, vädret ca 5 plusgrader. Fredagsträningen lite kallare men då blåste det nåt enormt istället.
 
Fredagkväll stack vi hem till Aleksei Chizov och hans familj. (fru+2 jäntor) Chizov 26 år kommer från Kemerovo, blev värvad till Kazan inför denna säsong och är grymt duktig försvarare, men kanske mest känd för sin snyting på 'mossan' under VM förra säsongen, då han fick rött kort.
Hemma hos honom blev vi bjudna på pannkakor, kyckling & potatis och tårta med mera - Kalasgott! Det var också kul att få se hur dom bodde.

Lördag kl 13.00 blåste domarn igång en match jag aldrig kommer att glömma!
Bra väder, klockren is och mycket folk ca 12 000.
Vi gjorde en riktigt bra första halvlek och ledde i paus med 5-3. Andra halvlek blev vi otroligt hårt tillbakapressade, men vi kunde via kontringar gå ifrån till 7-3.
Från matchminut 65 och framåt hade vi 6 st 10 min utvisningar. - Jajemen, domaren ville även denna match visa vem som bestämde genom att plocka för allt och lite därtill. (bara oss) Kuzbass gick ikapp till 7-7 i 87.e min, men denna gång var turen på vår sida och vi kunde avgöra i 90.e min. - Helt makalöst roligt!!
Det var lite SM-guld stämning över det hela, ledare och spelare var så fantastiskt glada.
 
Är det nånting vi blivit bra på nu så är det att stå emot tryck i 2.a halvlek. Det har sett lika ut i några matcher nu. Neftyannik B, Sibselmash H, Jenisej B och Kuzbass B. Vi har haft ledning i paus och motståndarna har mosat på i 2.a men vi lyckats reda ut stormen och antingen vunnit eller kryssat.
 
Man märker när man kommer till 'bandystäder' i det här fallet Krasnojarsk/Kemerovo, där hemmalaget har varit bra- eller fortfarande är bra så är det betydligt bättre is varje gång. Här vet man vad det handlar om. Stor skillnad mot sämre lag, där kanske man spolar innan uppvärmningen och sen gör man inget mer förrän matchen är klar.
 
Söndag reste vi hem, Kemerovo- Moskva- Kazan.
Nu börjar det verkligen närma sig slutet på den här säsongen, siktar på att åka hem runt den 24-25.e mars. Vi har bara 4 matcher kvar nu, Irkutsk hemma onsdag och Neftyannik hemma lördag. Sedan väntar 2 bortamatcher där vi möter Sibselmash den 19.e och Lesohimik den 22.a mars.
Skriver några rader efter den sista resan som en liten sammanfattning av denna säsong!

/Per Hellmyrs, Kazan, Ryssland
Publicerad 2008-03-10

Tillbaka Skriv ut