Hoppa till sidans innehåll

GS-brevet: "Nu kör vi tvåmål"

2013-08-29 14:03
Välkomna tillbaka till bandysäsongen! Förra året vid den här tiden skrev jag att säsongen var igång och att vi för trettio år sedan inte ens börjat med försäsongen. Det visade sig vara fel. Det var 33 år sen. Rätt ska vara rätt, och på detta sätt har jag lite subtilt meddelat att jag inte är och aldrig kommer bli någon kalenderbitare. Jag är förtjust i statistik, men målar ofta med breda penseldrag.
  • Uppdaterad: 2016-06-07 16:48

Jag har funderat mycket på var idrotten är på väg de senaste månaderna. Vi befinner oss mitt i och står inför ännu större förändringar. Det stod klart under Riksidrottsmötet i Luleå i maj. Det var där tankarna tog fart.  
  
Svenskarna är mer aktiva än någonsin, men verksamheten bedrivs inte i föreningsform. SATS, Friskis & Svettis, World Class, Actic med flera håvar in medlemmar. Över 80 000 personer deltar i Vasaloppet, där CykelVasan slog någon form av rekord med att sälja slut de 14 000 startplatserna på 26 minuter och 40 sekunder. Snabbare än Madonna, U2 och Bruce Springsteen. Även extrema varianter som Ironman i Kalmar där snittmotionären går i mål på 13-14 timmar säljer slut på några timmar. Privata löpar- och träningsnätverk i storstäderna växer via sociala medier och lockar hundratals deltagare till en bestämd dag, tid och plats. Den privata Svenska Innebandyligan i Stockholm har på kort tid växt till 280 lag under parollen Modernare, enklare och rappare.  
  
En (av säkert flera) gemensam nämnare bland ovan är att man betalar vad det kostar, kommer dit och tränar/tävlar, och går hem. Ingen administration, inga kurser, enkelt regelverk, inga tvång, inget villkorat deltagande mot insatser i kiosken eller som lottförsäljare. Inget krav på att plocka stolar efter bingon i Folkets Hus på söndag eftermiddag. Tydligen är det så vi vill ha det.  
  
Västerbron 2013Inom idrotten kommer vi allt längre från enkelheten. Vi är på väg att överadministrera det som i grunden är så enkelt och roligt. Jag hoppas innerligt att den kreativitet och den energi som jag sett vid skateboard-parken under Västerbron i sommar inte kvävs när de nu som nyvald medlem i RF förväntas registrera sina nosegrabs i IdrottOnline, redovisa lärgrupper och lämna snabba svar på QuestBack-enkäter. Jag upplever att vi 70 specialidrottsförbund inom Riksidrottsfamiljen får allt sämre självkänsla. Vi arrangerar kurser, ibland obligatoriska, och lägger mycket resurser i frågor som jämställdhet, integration, mobbing, allas rätt att delta och homo-, bi-, trans-, och nu senast queerfrågor. Och nu innan ni ringer, twittrar eller mailar om att jag är en fullständig idiot så vill jag poängtera att jag inte raljerar. Det är extremt viktiga frågor. Jag är den förste att skriva under på det.  
  
Men nu till min poäng: Inget förbrödrar, neutraliserar och suddar ut gränser som idrotten. Jag själv får stryk av tjejer i simning, 55-åriga gubbar i cykling och har fått nya kompisar i form av invandrare från hela världen tack vare löpningen. Med vem eller på vilket sätt de idkar sex bryr jag mig inte om. Det spelar liksom ingen roll när jag får 7-15, 3-15, 5-15 på Squashbanan. Jag fick ett femtiotal nya kompisar i telefonboken när jag flyttade från Filipstad till Stockholm tack vare att jag blev medlem i en tennisklubb och ett bandylag. En framgångsrik företagsledare, miljardär och omskriven, sa till mig för några år sen efter att jag besegrat honom i en lunchtennis att "fan, man är aldrig så naken som i herrarnas bastu". För är det inte så att när man inte kan dölja sig bakom kostymen, titeln eller kreditkortet är vi alla lika? Jag tror inte att någon fritidsgård i Sverige har räddat fler barn och ungdomar från utanförskap, tobak, alkohol och droger som vi inom idrotten har gjort. Jag tycker att vi ska vara stolta över det inom idrotten, och därför hålla fast vid det. Kanske kommunicera det än tydligare. Alla är lika viktiga för att vi ska få ihop lag, ledare, domare, funktionärer och motståndare. Viktigast är den som är bäst, ta inte bort den drivkraften och absolut inte den belöning det ger dem som anstränger sig lite mer.  
  
Är det inte dags att vi gör precis som ungarna under Västerbron gör mellan 8-22, sju dagar i veckan, nämligen "delar upp och kör tvåmål". Är det inte det vi vill, egentligen? Det kanske inte är så enkelt? Jag ställer fler frågor än jag levererar svar, och den friheten tar jag mig som ”krönikör”. Men jag tror vi inom den föreningsorganiserade idrotten behöver hitta en identitet igen. Jag är inte säker på att den måste vara ny.  

  
Jag har fått ett medskick från kansliet till det här GS-brevet också. Det är att det inte kommer någon tryckt Bandybok i år. Alla delar kommer dock finnas i utskriftsvänlig PDF på hemsidan. Den har innehållit alldeles för många felaktigheter tidigare år och genom detta kan vi korrigera och uppdatera löpande. Slut på meddelandet. 

  
Vi ses!

Marcus  

Skribent: Marcus Norman
Epost: This is a mailto link
Partnersnurra 20151008

Bandy på Twitter

                    

Postadress:
Svenska Bandyförbundet
Idrottens Hus
114 73 Stockholm

Kontakt:
Tel: 08-6996000
Fax: 08-6996340
E-post: This is a mailto link

Se all info