Hoppa till sidans innehåll
Foto: Martin Henriksson

GS-brevet: Gott Nytt År!

2014-12-28 13:14
För er som ännu inte drunknat i varken julmat, God Jul-hälsningar eller olika typer av nyårskrönikor kommer här ytterligare en!
  • Uppdaterad: 2016-06-07 16:57

Den milda hösten 2013 följdes upp med en höst som, om möjligt, var ännu mildare. Mycket energi, engagemang, pengar och planering regnar tyvärr ner i gatbrunnarna när vintern uteblir. Det får konsekvenser från bredd till elit, från Skridskokul till seniorlag. Att bedriva sin verksamhet i en hallkommun är än så länge få förunnat, men det blir mer och mer utslagsgivande. Det märks inte minst genom att 14 av 30 spelare på Göran Boströms stundande P15-landslagsläger har en hall på hemmaplan, motsvarande siffra i P17 är 21 av 30 och i P19 var det vid förra lägret 28 av 29. Bland tjejerna i F17 ligger siffran i paritet med jämnåriga på pojksidan, 12 av 18 har tillgång till is under tak. Jonas Claessons egen uppskattning är att spelare med tillgång till hall får 50 procent mer isträning under en säsong, än de utan. Man kan givetvis vända på det och säga att det andra kan köra 50 procent mer fys, men det resonemanget håller inte en hel bandykarriär. Utöver hallarna går det att dra en parallell mellan förekomsten av bandygymnasier och representation i landslagen. Av Håkan Rohléns 18 spelare till slutlägret inför EM kommer alla från bandygymnasieort (inräknat Lidköping som är ett gymnasium med bandy som specialidrott). En utökad information kring bandygymnasieverksamheten nu och i framtiden kommer läggas fram vid årsmötet.  
   
En ideologisk fråga jag brottats med en tid är hur vi som förbund ska hantera detta med att bandyn påverkas så kraftigt av urbanisering och växer sig lokalt stark, delvis pådrivet av gymnasier och hallar. Ska vi fortsätta att satsa pengar i orter som exempelvis Filipstad, där jag kommer ifrån, där de flesta bandypilarna pekar nedåt för närvarande eller ska vi gasa ännu mer i Västerås, där det mesta redan pekar uppåt? Vad är bäst för Svensk Bandy om tio år? Som en klarsynt i styrelsen uttryckte det; ska vi tillföra syre i respiratorn eller i växthuset? Hittills har vi haft hållningen att stabil befolkningstillväxt, engagerade ledare och konstfrusen is är förutsättningar som krävs. Det håller nog ett tag till.
   
Apropå styrelsen så kommer vi att inleda en större strategidiskussion på mötet i januari, i samband med P19-EM i Vetlanda. Det kommer troligen mynna ut i ett nytt visionsdokument. Det ska bli oerhört spännande. Styrelsens sammansättning borgar för diskussioner både innanför och utanför boxen. Har du några tankar som vi behöver ta med i det inledande arbetet? Maila mig i så fall.  
   
Till ovan nämnda årsmöte kommer också styrelsens förslag till ny seriepyramid att läggas fram. Där har jag själv haft förmånen att få vara med. Arbetet som lagts ner är minst sagt gediget, resultatet är upp till er föreningar att bedöma. Kom till Förbundet möter och diskutera denna viktiga fråga nu i januari!  
   
Vad händer då utanför bandyns bubbla? Vi har ett händelserikt 2015 framför oss som en av 70 medlemmar i Riksidrottsförbundet. Strategiarbetet, som tillkom efter en motion från oss och Fotbollförbundet, har pågått i snart två år. En remiss är nu ute för vidare behandling på Riksidrottsmötet i maj. Min högst personliga åsikt är att det finns mycket energi, kreativitet och kompetens bland de 70 förbunden men när vi sen ska försöka koka en gemensam soppa på alla särintressen blir det ganska slätstruket. Och en slätstruken strategi är det sista idrotten behöver. Men det blir svårt att ha samsyn när det skiljer så våldsamt i förutsättningar alla idrotter emellan. Alla är bra på något, men ingen är bra på allt. Vad ger det för samlad bild till exempelvis våra politiker? Mer och mer känns det som att det enda vi har gemensamt är behovet av mer pengar för att  utveckla verksamheten och en värdegrund om allas rätt att få delta. Jag upplever också att det blir för mycket politik i idrotten, där makt och position tyvärr överställs idrottens utveckling. Vi behöver vitalisera denna 112-åring för att kunna möta framtiden. Riksidrottsstyrelsens ordförande Karin Mattsson Weijber har tyvärr avböjt omval efter fem mandatperioder om två år vardera. Karin valdes som ordförande blott 33 år gammal och som första kvinna någonsin. Ett mycket modigt och, med facit i hand, bra val. Att något sådant skulle ske i år känns avlägset. Till mötet i maj har ett gäng spänstiga farbröder nominerats. Men det är sex månader dit och mycket hinner hända på vägen. Spännande kommer det att bli! Till nämnda Riksidrottsmöte har Svenska Bandyförbundet, även i år, utnyttjat vår demokratiska rätt och lämnat in en motion. Mer om det under våren.  
   
Det var allt för denna gång. Hoppas ni får ett trevligt nyårsfirande så ses vi runt (konst)isarna. 

Skribent: Marcus Norman
Epost: This is a mailto link
Partnersnurra 20151008

Bandy på Twitter

                    

Postadress:
Svenska Bandyförbundet
Idrottens Hus
114 73 Stockholm

Kontakt:
Tel: 08-6996000
Fax: 08-6996340
E-post: This is a mailto link

Se all info