Hoppa till sidans innehåll

En VM-final att berätta om


Det finns matcher man gärna berättar om att man sett på plats. Som VM-finalen 1993 i Hamars nybyggda vikingaskepp: Sverige-Ryssland 8-0.
Aldrig tidigare hade Sverige vunnit så stort mot ryssar.
Aldrig tidigare hade Sverige hållit nollan mot ryssar i ett VM.
Aldrig tidigare hade ett svenskt lag vunnit bandy-VM i sån utklassningsstil.


Efter Leninstadion i Chabarovsk 1981, Åggelby i Helsingfors 1983 och vårt eget Söderstadion i Stockholm 1987 kunde vi söndag 7 februari 1993 skriva in Vikingskipet i Hamar som svensk bandys fjärde guldarena. Den hall som man för 260 svenska miljoner egentligen byggt för att ett år efter detta bandy-VM använda för nån sorts rundåkning med humrarna på ryggen; Lillehammer-OS, alltså.
Med i skrivande stund mer än tolv veckor kvar till VM-premiären i Västerås i januari 2009 kan det vara dags att peka på det närmast osannolika i siffror som 8-0 i en VM-final. Tidigare hade Sverige som mest slagit Sovjet/Ryssland med 9-3, i VM-finalen 1983 i Helsingfors, och efteråt är finalsegern i Västerås 1997 (10-5) den största. Men 8-0...
8-0 var inte bara revansch för uddamålsförlusten, 3-4, i 1991 års final och för den missade finalplatsen i Moskva-VM 1989 utan också den siffermässigt exakta revanschen för Sveriges fortfarande största VM-förlust, 0-8 på Stockholms Stadion 1963, då "bandykejsaren" Papugin, Atamanytjev, Sjechovtsov, Izmodenov, Durakov och Melnikov, målvakten med de jättelika björnskinnsvantarna, gjorde slarvslyta av "Bempa", "Dallas", "Habo", Fredblad & Co.
Om den 8-0-matchen har min gode vän och bandyskrivarkollega Classe Bengtsson lovat berätta lite längre fram. Till skillnad mot mej så var Classe nämligen med på Stadion och fick se kapten Viktor Sjechovtsov ta emot VM-bucklan av kung  Gustaf VI Adolf och som tack ge sin bandyklubba till konungen.
Men tillbaka till den där härliga februarisöndagen 1993 i Hamar. Från den minns jag - förutom den värmande soppa och det tre år gamla (!) barkbröd som jag bjöds på av Hamars eget vikingasällskap i solen ute på Akersvikas is... - också snacket om att de stora segersiffrorna skulle komma att drabba eftermälet.
En final ska ju för att hamna bland de oförglömliga helst vinnas i slutsekunden eller förlängningen, på skiljestraffar, med 18-16 i tennistiebreak eller på en kantboll i pingisens skiljeset.
Nu blev det aldrig så. Ändå minns vi en klassisk final i ett av svensk bandys största VM. En match för livet. I första hand för Jonas Claesson (förste svensk som skjutit 10 mål i ett VM och naturligtvis skyttekung andra VM i rad), för Ola Fredricson (utsedd till VM:s bäste), för mittfältarna Hans Åström (debutant) och Stefan Åkerlind, för den helt felfria betongbacklinjen där Joe Lönngren, 32, tog farväl med sitt tredje VM-guld och för den Micke Forsell i målet som genom dessa 8-0 blev andre svensk genom tiderna att hålla nollan mot Sovjet/Ryssland. Den förste? Per Jagbrant, 3-0 i Västerås 1972.

I gruppspelet hade Sverige vunnit, 2-1, efter mål av Ola Fredricson och Hans Åström, och ryssarna stod varken då eller i finalen att riktigt känna igen. Saknaden efter en strateg var stor sedan Sergej Lomanov, 35 år gammal, lite oväntat hoppat av landslaget och denna vinter nöjde sig med spel i IK Sirius, Uppsala.
Ändå tog det sin tid innan det lossnade i finalen. I paus stod det 1-0, men sen är det lätt att hitta sekunderna då finalen avgjordes. Nio minuter in på andra halvlek sköt Anufrienko i stolpen, Opytovs retur räddades av "Lillis" Jonsson med klubbskaftet och Jonas Claesson kontrade över hela plan och serverade Pelle Fosshaug den boll som han slog i mål via en rysk försvarare. Det som borde ha varit 2-1 blev istället 3-0 och den uppmärksamme kunde se Jonas Claesson trycka en blöt puss rätt på Fosshaugs mun.
Detta var nämligen dagen då svenskarna var ryska till och med i kyssarna...
Hamarfinalen var också förbundskapten Rolf Käcks sista match i jobbet. Efter fyra år, ett VM-guld och ett VM-silver lämnade han över ett färdigt lag till sin efterträdare. Av tio VM-matcher förlorade Rolf Käck bara en enda, 3-4 i 1991 års final. Hans landslag spelade dessutom två Rossijaturneringar - båda vann man.

FAKTA, VM-finalen 1993: Sverige-Ryssland 8-0 (1-0)
Målen: 1-0 (34) Stefan Åkerlind, 2-0 (48) Ola Fredricson, 3-0 (55) Per Fosshaug, 4-0 (57) Hans Åström, 5-0 (66) Jonas Claesson, 6-0 (74) Jonas Claesson, straff, 7-0 (80) Jonas Claesson, straff, 8-0 (90) Hans Åström. Publik: 5 338. Domare: Kaj Wallén, Eero Aho och Timo Keltanen, Finland

FAKTA, 1993 års VÄRLDSMÄSTARE: Mikael Forsell, Boltic (mv), Pontus Sundelius, Vetlanda (mv), Roger Karlsson, Motala, Kjell Berglund, Boltic, Joe Lönngren, Edsbyn, Stefan Jonsson, Västerås, Göran Rosendahl, Västerås, Hans Åström, Edsbyn, Patrick Sandell, Vetlanda, Niclas Johannesson, Boltic, Stefan Åkerlind, Sandviken, Anders Karlsson, Villa-Lidköping, Jonas Claesson, Vetlanda, Hans Johansson, Västerås, Per Fosshaug, Västerås, Ola Fredricsson, Boltic, Patrick Johansson, Selånger. Förbundskapten: Rolf Käck.

FAKTA, SVERIGE i VM 1993: Gruppspelet (2x30 min) Norge 6-1, Ryssland 2-1, Finland 10-1. Semi: Norge 6-3. Final: Ryssland 8-0.

/Lasse Sandlin
Publicerad 2008-10-22

Uppdaterad: 07 SEP 2010 09:01

Bandy på Twitter

                    

Postadress:
Svenska Bandyförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Idrottens Hus, Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 086996000
Fax: 086996340
E-post: [saknas] Information

Se all info