Hoppa till sidans innehåll

Lördagsspel är ingen vals


Så är det äntligen dags för årets största och mest traditionsrika idrottsfest - SM-finalen i bandy. Som i år övergivit söndag som speldag. Och i stället avgörs på lördag. En flytt som inneburit att jag i vissa bandykretsar kallas för "lördagsvalsaren". Jag har nämligen påstått att lördag tidigare - faktiskt - varit speldag för en SM-final.
"Aldrig, du valsar", har jag fått till svar från flera grånande bandyhabituéer.
Men så här var det!

Vintern 1966 var ovanligt kall. I februari måste flera matcher i allsvenskan ställas in. Men i slutet av månaden tog vintern plötsligt slut. På den här tiden var Stockholms Stadion alltid finalarena. Trots avsaknaden av konstis. Personalen gjorde ett jättejobb. Men nu hade man svårt att värja sig mot vädrets makter. Den 24 februari skulle Hammarby möta Broberg hemma i SM-slutspelet. Söderstadion var fortfarande en arbetsplats, varför matchen förlades till Stadion. Broberg vann med 4-3 på tidernas sämsta is. Den var till och med sämre än den var vid den beryktade omspelsfinalen mellan Edsbyn och Nässjö 1953 (5-1). Broberg trivdes bäst i sörjan. Sen tog våren över definitivt - all issörja smälte bort. Och sen dess har det aldrig spelats allsvensk- eller slutspelsbandy på Stadion.

Förbundet valde Uppsala
Finalen, dit Sirius och Broberg kvalificerat sig, skulle äga rum söndagen den 13 mars. Men Stadion var inte att tänka på. Matchen måste förläggas till en konstisbana. Helst i mellan-Sverige. Västerås? Skutskär - för litet! Katrineholm - publikintresset för två neutrala lag?
I Uppsala var publikintresset de här åren alltid stort. Så förbundet beslöt sig till slut för att förlägga finalen till Studenternas i Uppsala. Trots att Sirius då skulle få hemmaplan. Man motiverade beslutet med att finalen då skulle bli en stor publikfest.
Men beslutet drog ut på tiden. Bandy-Sverige hade av gammal vana svårt att tänka sig en annan finalarena än Stockholms Stadion. I Ljubljana i dåvarande Jugoslavien, nu Slovenien, pågick ishockey-VM. Med dagliga TV-sändningar. Söndagen den 13 mars skulle Sverige möta Kanada. Idrott på TV var något mycket exklusivt på den här tiden. Då styrde TV nästan allt. Varför förbundet fick "fuktiga fötter" och beslöt att förlägga SM-finalen till lördagen den 12 mars. Man trodde att det ur alla synvinklar var den bästa publikdagen.

"Askis" glänste på hemmais
Den 12 mars 1966 var en gråmulen och nollgradig lördag i skarv en mellan vinter och vår. Så trist som en marsdag kan vara. Men 8 682 åskådare löste i alla all entré till Studenternas. Broberg, som här spelade sin fjärde raka final, var storfavorit. Men laget föll pladask! Bortaplan?
Storspelande Sirius vann med hela 5-0. Carl-Erik "Askis" Askelöf, två mål och Leif Eriksson storspelade längst fram. Och i försvaret var Uffe Fredin som vanligt säkerheten själv. Han valdes också till "Årets Man".
Så gick det till när det spelades finalbandy för första gången på en lördag på Studenternas. Nu är det dags för den andra upplagan!
1909 var det för övrigt en riktigt udda finaldag. Då möttes AIK och Djurgården på en tisdag! AIK vann med 7-3 på Idrottsparken i Stockholm, föregångaren till Stadion. Bandyn hade på den här tiden en klar överklasstämpel. För hur många "knegare" kunde ta ledigt på en tisdagseftermiddag? Men match blev det i alla fall! 

Sista finalen på sjöis
1949 spelade Edsbyn sin första final. Mot Nässjö.  På Stadion pågick ishockey-VM, varför arenan inte var aktuell för finalen. Efter mycket letande hittade förbundet till slut en prefekt sjöis på Perstorpsgölen utanför Eksjö. På den här tiden var konstisbanor ännu inte uppfunna. I den småländska skogsidyllen trivdes "hemmalaget" Nässjö bäst och vann med hela 7-1. Legendariske "Nicke" Bergström sköt två mål. Edsbyns tröstmål gjordes av Paul Karlsson, som med åren blev trefaldig mästare med "Byn" - 1952, 53 och 62.

Sandviken föll också i sitt första finalförsök, 1-2 mot Huge - på Stadion - 1940. Klubbens första finalmål gjordes av Birger Magnusson.
Den första SM-finalen på Studenternas i Uppsala spelades redan 1911. Då vann IFK Uppsala över Djurgården med 6-0. När legendariske Sune Almkvist vände på kepsen kunde inget stoppa Uppsalalaget. Sune gjorde själv två mål.

Final i Västerås
1973 spelades den första officiella SM-finalen för damer. De två allsvenska seriesegrarna IK Göta, Stockholm i norrgruppen och Katrineholms SK i den södra möttes i finalen, som spelades i Västerås. Göta vann med 9-6 och 16-åriga Birgitta "Gittan" Söderström gjorde fem mål! I det segrande Göta-laget ingick också mamma Ann Elefalk med dotter Siw. Pappa Arne var lagledare. Damfinalen firar därmed 35-årsjubileum i år.

/Claes-G Bengtsson
Publicerad 2008-03-13

Uppdaterad: 07 JUN 2016 17:32
Partnersnurra 20151008

Bandy på Twitter

                    

Postadress:
Svenska Bandyförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Idrottens Hus, Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 08-6996000
Fax: 08-6996340
E-post: This is a mailto link

Se all info