Hoppa till sidans innehåll

Dubbel Moskva-resa för flitige orvar


Det är dags igen för en bandyresa i österled. Rossija-turneringen, i år i Novosibirsk, står för dörren. Bandyvärldens främsta nationer skall känna på varandra inför VM i Västerås senare i vinter.

Bandyutbytet med Ryssland inleddes för 101 år sen! Vintern 1907 besökte ett ryskt lag för första gången Sverige. Laget, som kom från S:t Petersburg, gick under namnet S:t Petersburger Amateur Eislauf Verein och deltog då i "Kamraternas vinterfäst (med ä!) i Stockholm och segrade i turneringen om "Konungens Pris". Det ryska laget besegrade Officerarns Hockeyklubb med 7-3, IFK Stockholm med 4-2 och spelade 4-4 mot IFK Uppsala.

Några veckor efter Sverigebesöket möttes ett förstärkt IFK Uppsala och S:t Petersburg igen. Nu i Helsingfors. Sverige vann med 5-3 och legendariske Sune Almkvist (tidigare presenterad i min historiska artikelserie) gjorde fyra mål. Det svenska laget hade nu anammat den ryska taktiken med ett rörligare spel. Matchen kan betecknas som den första svensk-ryska landskampen (federationsmatch sade man på den här tiden), även om den aldrig fått något officiellt erkännande.

Rysk seger i egen turnering
Sen drog ryssarna hem igen. Och slickade såren. De skulle snart få annat att tänka på: Det första världskriget (1914-18), revolutionen (1917-18). Och därefter "Det stora fosterländska kriget" - Sovjetunionens beteckning på det andra världskriget (1939-45). Men innan dess hann i alla fall ett svenskt arbetarlandslag besöka Ryssland. Det skedde i Josef Stalins stora propagandanummer Spartakiaden 1928. Ryssarna vann med hela 6-1. Dock med något annorlunda regler, bland annat hade ryssarna betydligt större klubbor än svenskarna.

Svensk revansch 26 år senare
Först i februari 1954 återupptogs de svensk-ryska förbindelserna igen. Då inbjöds Sverige, Finland och Norge, till en internationell turnering i Moskva. Därmed var bandyvärlden äntligen samlad. Lagen möttes i en enkelturnering.
De ryska och nordiska reglerna var inte identiska, men genom kompromisser kunde turneringen genomföras. Samtliga Sovjets matcher spelades med en låg sarg längs långsidorna och med två-domarsystem, övriga matcher med nordiska regler, en domare, ingen sarg.
Ryssarna var självklart storfavoriter på hemmaplan. Men Sverige vann sensationellt turneringen efter 4-4 mot Finland, 4-0 mot Norge och sensationella 2-1 mot Sovjet i den avgörande matchen. 12 000 åskådare i bitande kyla på Dynamostadion såg matchen. Ryssarna tog ledningen på hörna efter tio minuter genom högerinnern Martinov. Efter 37 minuter kvittrade Tore Olsson, Karlstads-Göta och i den 43:e minuten gav Örebros Olle Sääw, Sverige ledningen med 2-1. I andra halvlek blev det inga mål trots flera chanser för de båda lagen. Orvar Bergmark och Tore Wikner var ett "försvarsblock i särklass. Och Olle Sääw kunde knappast stoppas", kan vi läsa i Bandyboken anno 1955.

Det svenska laget i segermatchen mot Sovjet såg ut så här:
Yngve "Yppe" Palmqvist, Bollnäs - Orvar Bergmark, Örebro, Lasse Pihlgren, AIK - Tore Wikner, AIK, Olle Lindgren, AIK, Sture Strand, Skutskär - Martin Johansson, Bollnäs, Tore Olsson, Karlstads-Göta, Olle Sääw, Örebro, Rune Sääf, Västanfors, Sven Lööv, Västanfors.

Sedan Moskvaturneringen 1954 har svensk och sovjetisk/rysk bandy haft utbyte varje år. Det spelades dock inga landskamper nationerna emellan 1958, 1962 och 1964.

Orvar tillbaka i Moskva
Ett halvår efter den heroiska bandymatchen mot Sovjet var Orvar Bergmark tillbaka på Dynamostadion i Moskva igen. Då som vänsterback i det svenska fotbollslandslaget. Även här handlade det om ett återupptagande av förbindelserna mellan nationerna. Sverige och Ryssland hade inte mötts sen 1914 i Stockholm (2-2).

Om bandylandskampen var en strålande svensk succé, blev fotbollslandskampen rena fiaskot. Sovjet vann med hela 7-0! Orvar var inte sämre än någon annan svensk. Ryssarna var helt enkelt för bra. Bäst i det svenska laget var centern John "Jompa" Eriksson från Djurgården. Han frestade den ryske målvaktsjätten Lev Jasjin med några riktiga "rökare". Vintertid var "Jompa" en duktig bandyspelare i Värtans IK, som mestadels spelade i division III.

Orvar Bergmark spelade under sin långa karriär sammanlagt 20 A-landskamper i bandy (1951-61). Men det borde självklart vara 25. Orvar deltog i Sveriges båda matcher i uppvisningsturneringen i samband med Oslo-OS 1952, dessutom i de tre matcherna i Moskvaturneringen 1954. Samtliga dessa landskamper räknas märkligt nog som inofficiella. Han vann dessutom tre SM med Örebro SK, 1957, 58 och 65. I fotboll spelade Orvar 94 A-landskamper (1951-65). Därefter blev han svensk förbundskapten 1966-70. Orvar Bergmark avled 2004 73 år gammal.

/Claes-G Bengtsson
Publicerad 2008-12-03

Uppdaterad: 07 SEP 2010 08:56
Partnersnurra 20151008

Bandy på Twitter

                    

Postadress:
Svenska Bandyförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Idrottens Hus, Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 08-6996000
Fax: 08-6996340
E-post: This is a mailto link

Se all info