Hoppa till sidans innehåll

Bandy-VM hade premiär 1957 - finskt i första VM-matchen

26 JAN 2019 07:54
VM, som inleds i Vänersborg på lördag, arrangeras i år för 39:e gången.
  • Skapad: 26 JAN 2019 07:54

Innan VM började spelas var den årliga finnkampen vinterns stora internationella bandyhändelse. Med start år 1919, 4-1 till Finland i Helsingfors. Precis som i fri idrott växlade spelorten vartannat år mellan Sverige, främst Stockholms Stadion och Finland (Helsingfors).

Norge fanns också med på scenen, men matcherna mellan Sverige och Norge tilldrog sig aldrig samma intresse som finnkamperna. Den första svensk-norska landskampen spelades 1927, 3-1 till Sverige i Oslo.

Bandy var OS-sport

1952 var bandyn uppvisningssport vid OS i Oslo. Bara de nordiska länderna deltog och Sverige vann en enkelserie på målskillnad före Norge (!) och Finland.

Två år senare, 1954, bjöd dåvarande Sovjet in till en turnering i Moskva, där Sverige sensationellt segrade före Sovjet. Därmed återupptogs utbytet med Ryssland, som legat nere sen 1907, då Sverige gästades av ett lag från S:t Petersburg. (På 1920-talet spelade ett svenskt arbetarlandslag två matcher i Moskva).

Den 12 februari 1955 bildades det internationella bandyförbundet i Stockholm. Medlemmar från begynnelsen var de tre nordiska nationerna samt Sovjet.

1956 var det dags för en ny Moskvaturnering - nu utan Norge, som ersattes av Sovjet B. Det var också det ryska B-landslaget som segrade före nationens A-landslag. Sverige blev trea efter vinst mot Finland med 3-1. Ingen av dessa turneringar hade VM-status, men nu var det i alla fall ”krattat i manegen”.

Timoska och Wikner historiska

1957 var det dags för tidernas första VM-turnering. Den ägde rum i Helsingfors i Finland. Den historiska VM-premiären spelades torsdagen den 28 februari 1957 på Olympiastadion i Helsingfors i närvaro av president Urho Kekkonen. Då tog arrangörsnationen Finland emot Sverige. I flera historiska källor har man kunnat läsa att Sverige segrade i tidernas första VM-match. En uppgift som nu, en gång för alla, måste dementeras. Det blev nämligen finskt i premiären. Vi kan heller inte glädja oss åt tidernas första VM-mål. Det gjordes av den finske centern Tauno Timoska redan efter tre minuter bakom Hammarbys Yngve ”Yppe” Palmqvist i det svenska målet. Strax därpå blev AIK:s högerhalv Tore Wikner historisk i den svenska bandyhistorien. Då kvitterade han på ett långskott som den finske målvaktsbjässen Kalevi Muurinen enkelt släppte förbi sig.

Domaren ändrade sig

I den 28:e minuten tog Sverige ledningen genom eleganten Nisse Wikman, den här vintern i Lesjöfors. Fyra minuter senare kvitterade Finland till 2-2 genom Alpo Aho.

Sen var det dags för ett av VM-historiens mest omtalade mål. Centern Leffe Fredblad från Hammarby åkte solo igenom det finska försvaret och sköt 3-2. Men innan han avlossade skottet blåste den ryske domaren Belov frislag för Sverige, då Leffe tacklades hårt i skottögonblicket.

Men då bollen gick i mål, ändrade sig den ryske domaren och dömde mål.

Efteråt förklarade han:

”Jag skulle naturligtvis ha avvaktat med att blåsa. Men då bollen ändå gick i mål, tyckte jag att det var moraliskt rätt att godkänna målet”.

En ärlig men ovanlig gest från en domare.

Klubban i luften

Efter paus hårdnade spelet till. Alpo Aho kvitterade direkt till 3-3 och 14 minuter in i halvleken sköt Tauno Timoska 4-3. Den finske målskytten blev då så glad att han kastade sin klubba 50 meter upp i luften! Den lär inte ha kommit ner ännu! Timoska varnades, men målskytten svarade med att i ren glädje omfamna domaren!

Nu blev spelet allt hetsigare. Men Finland höll ut och vann en historisk VM-seger.

”Så här skall inte bandy spelas. Det här var det värsta jag varit med om”, kommenterade en mörbultad Leffe Fredblad efter matchen.

Sen fortsatte VM-turneringen med att Sverige och Sovjet spelade 2-2. I den avgörande slutmatchen vann Sovjet med hela 6-1 över Finland. 14

369 åskådare på Olympiastadion fick därmed uppleva att Sovjet blev världsmästare.

Sveriges första VM-lag

Så här såg det svenska premiärlaget mot Finland ut:

Yngve ”Yppe” Palmqvist, Hammarby - Orvar Bergmark, Örebro, Torvald Åkerlöf, Forsbacka - Tore Wikner, AIK, Inge Cahlman, Skutskär, Sven-Åke ”Fisken” Erixon, Örebro - Roy Berglöf, Karlstad-Göta, Nisse Wikman, Lesjöfors, Leif Fredblad, Hammarby, Olle Sääw, Örebro, Gösta ”Stockis” Kihlgård, Örebro. Efter 20 minuter i andra halvlek ersattes skadade Nisse Wikman av Ove Eidhagen, Örebro. Orvar Bergmark var året därpå, 1958, även VM-spelare i fotboll.

Av hittills spelade 38 VM-turneringar har 15 spelats i Sovjet/Ryssland, 11 i Sverige (eg. 12 då några matcher i VM 2001, som ägde rum i Finland, spelades i Haparanda), 6 i Finland, 4 i Norge och en vardera i USA och Kazakstan. Sovjet vann VM 14 gånger, bl a 11 raka vinster åren 1957-79, Ryssland (sen 1993) har 11 vinster. Sverige har

12 VM-guld, Finland ett.

Historiskt datum

Att VM inleds den 26 januari är en händelse som ser ut som en tanke.

Den 26 januari är nämligen ett datum som för evigt är inskrivet i den svenska bandyhistorien. Den dagen, det var en lördag, 1952, inträffade något helt osannolikt. En centerhalv från Bollnäs bandylag, som skulle spela mot Hammarby på Stadion dan därpå, fick då uppträda i den enda radiokanalen. I programmet Karusellen, som trollband det svenska folket på lördagskvällarna, gavs bandyspelaren tillfälle att framföra en sång. Programledare var Lennart Hyland, spelarens namn var Gösta Nordgren, han kallades Snoddas, och sången han framförde hette ”Flottarkärlek”. Det blev en hejdundrande succé. Hans framträdande möttes av stormande bifall från publiken i Karlaplansstudion, varifrån programmet sändes.

Flottare med färg

I de svenska stugorna var inte ett öga torrt. Floder av glädjetårar rann ut i den kalla vinternatten. Den jordnära killen gick hem

(nästan) överallt. Hans bakgrund var som tagen ur en veckotidningsnovell. Han jobbade som flottare, trivdes bäst med att fiska efter Ljusnans stränder och bodde gärna i en koja i skogen. Att spendera mer än två kronor i veckan tyckte han var en lyx. Dessutom gillade han att spela bandy. Han övade upp sin skridskoåkning på Hälsinglands tjärnar och 1951 hade han blivit svensk mästare med Bollnäs.

Succé i Karusellen och på Stadion

Dan efter succén i Karusellen ringlade köerna långa utanför Stadionborgen. När matchen mot Hammarby började hade hela 7 256 åskådare löst entré. De flesta kom till Stadion för att se ”Snoddas”.

Bollnäs vann med 3-2 och ”Snoddas” var en svårpasserad stopper.

Men nu började en ny tillvaro för den enkle killen från Hälsingland.

Den bandyfrälste sportjournalisten Torsten Adenby blev hans manager, en närmast okänd befattning i dåtidens Sverige. Turnéer bokades in, ”Snoddas” åkte runt och sjöng från norr till söder, men han övergav aldrig bandyn. Han förstod väl aldrig riktigt sin egen storhet. Han gillade att sjunga och att spela bandy. Det var allt. Fjäsk och finkläder var ingenting för honom. ”Kulorna” rann in, men samtidigt ut lika fort.

Bandyns störste PR-man

Den som tjänade mest på ”fenomenet Snoddas” var inte han själv. Eller Adenby. Det var bandysporten! Jag vill påstå att ”Snoddas” gav bandyn ett ”frispel” på minst 15 år. Det snackades bandy som aldrig förr i de svenska husen och stugorna, och publiksiffrorna ökade under hela 50-talet. En bättre PR-man har bandysporten aldrig haft. Varken förr eller senare. ”Snoddas” var bara sig själv. Det räckte.

”Snoddas” kom fram i rätt tid. Idrottsutbudet på tidigt 50-tal var inte lika stort som i dag. Vintersporterna var äkta och ännu inte förflyttade inomhus. Radion hade bara en kanal och TV fanns inte här i landet. Möjligen på experimentstadiet. Därför kunde ”Snoddas” slå igenom så totalt. I dagens läge vore det en omöjlighet.

Ett historiskt VM-minne nedtecknat av Claes-G Bengtsson

Bandy på Twitter

                    

Postadress:
Svenska Bandyförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Idrottens Hus, Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 086996000
Fax: 086996340
E-post: [saknas] Information

Se all info