#nouse{ color:red; } 8. Ulf Fredin - Hall of Fame
Hoppa till sidans innehåll

8. Ulf Fredin


8_Ulf_Fredin_INVALD i SBHoF: 2012

FÖDD: 5 januari 1938 i Bollnäs.

POSITION: Back.

KLUBB: Bollnäs GIF, IK Sirius.

MODERKLUBB: Bollnäs GIF.

LANDSKAMPER: 45 – 1 mål.

VM-silver: 2 (1961, 1969). VM-brons: 3 (1963, 1965, 1967).

SM-GULD: 4 (Med Bollnäs 1956 – med Sirius 1961, 1966, 1968). Finalförluster: 2 (1960, 1962). Finalmål: 1.

ÅRETS MAN: 2 (1966, 1968).

STOR GRABB nr 119.

ÖVRIGA MERITER: Inröstad i världslaget vid VM 1967. Debut i Bollnäs A-lag som 15-åring.

KURIOSA: När Bollnäs vann SM 1956 spelade 13 år äldre storebror Georg Fredin högerback – Uffe vänsterback.

 

 

Det hade räckt med Uffe och en målvakt 

Bollnässonen Ulf Fredin är nog den tuffaste spelare som vistats på en svensk bandyis. Så  begåvades han också tidigt med smeknamnet ”Uffe tuff”. Ett tillägg till dopnamnet som han bar med heder.

Uppväxt i Bollnäs var bandy det självklara valet för Uffe. Bandy låg i släkten, då brorsan Georg, 13 år äldre än Uffe, spelade back i Bollnäs-Giffarnas A-lag. Men den store idolen under uppväxtåren var Per-Olof ”Perre” Andersson, centern som avgjorde SM-finalen 1951 mot Örebro. ”Perre” sköt då segermålet, 3-2, strax före full tid.

Fem år senare, 1956, fick Uffe finalspela tillsammans med både brorsan Georg och idolen ”Perre”. Återigen var Örebro finalmotståndare. Och det gick precis som 1951. 3-2 till ”Giffarna” efter ett sent segermål. En 18-årig Uffe Fredin, som lirade barhuvad i svinkylan på Stockholms Stadion, var isens gigant. ”Perre” gjorde ett av målen. Men segermålet sköt Martin ”Lillen” Johansson.  
 
Uffe ersatte Snoddas

Uffes A-lagsdebut i Bollnäs är en klassiker. Den ägde rum en marsdag 1954. För ovanlighetens skull tackade ordinarie centerhalven Gösta ”Snoddas” Nordgren nej till spel. Och han hade giltigt skäl. ”Snoddas” skulle gifta sig på matchdagen! Uffe, framgångsrik i juniorlaget, fick då - som 16-åring - hoppa in och ersätta ”Snoddas” som centerhalv. Det handlade om en vänskapsmatch mot Katrineholm. Storebrorsan Georg sade ifrån, han var rädd om lillbrorsan, men övertalades. Och tur var väl det. En respektlös Uffe storspelade och början till en stor bandykarriär var inledd.

När allsvenskan 1955 inleddes var Uffe ordinarie vänsterback i Bollnäs, medan ”Snoddas” var tillbaka på centerhalven. Uffes allsvenska debut ägde den 2 januari borta mot regerande mästarlaget Västanfors. Bollnäs vann med 3-1 och Uffe var fortfarande 16 år. Tre dar senare fyllde han 17. Han blev snabbt ett stort namn i bandy-Sverige.

Uffe kom att representera en ny backtyp. Han var en suverän skridskoåkare, frän i närkamperna, brytsäker, viljestark och utrustad med ett strategiskt sinne. Annat det än forna tiders backar, som mest stod och hängde på klubban när spelet var på andra planhalvan och som aldrig åkte över mittlinjen.  
 
Stora framgångar i Sirius

Efter fem vintrar med Bollnäs värvades Uffe till Sirius 1960. Han var då en etablerad landslagsback. Det blev inledningen till en ny storhetstid för Uppsalaklubben (senast den inträffade var på 1920-talet). Den s k ”främlingslegionen” byggdes upp till något stort med Uffe Fredin som centralgestalt. Resultatet blev 3 SM-guld i fem finaler åren 1960-68.

Uffe hade en självklar pondus, han var en otrolig fighter och helt respektlös inför motståndet. Dessutom sköt han hårdast i laget.

Brobergs Curre Sedwall, mångårig landslagskompis med Uffe, hade idel beröm över för Siriusbacken:

”Det finns ingen back i Sverige som det är svårare att ta sig förbi”, var Curres betyg till Uffe.  
 
Tidernas finalinsats

SM-finalen 1968 kom att bli höjdpunken i Uffes karriär. Sirius och Örebro möttes på ett soligt Söderstadion. Örebro tog en tidig ledning och hann dessutom missa en straff innan ”Uffe Tuff” på allvar tog tag i taktpinnen. Och som han gjorde det. Med sin enorma fighterglöd fick Uffe finalen att vända. Han visade upp ett försvarsspel som överträffade allt annat i bandyns långa finalhistoria. Men Uffe nöjde sig inte med det. Han prickade in 2-1 på ett dundrande frislag. ”Jag bara blundade och sköt”, var hans lugna kommentar. Snart ägde han hela isen.

När matchen stod och vägde hämtade Uffe bollen i eget straffområde. Soloåkte över hela planen och passade i rätt ögonblick till avbytaren Lennart Josefsson, som kunde skjuta 3-1. Saken var klar. Det blev till slut 4-1.

På den efterföljande banketten fick Uffe ta emot priset som ”finalens bäste spelare”. Och senare på året korades han till ”Årets Man” för andra gången.

Insatsen i finalen var så suverän att det hade räckt med Uffe och en målvakt i Sirius. Med sin skridskostyrka hade han gladeligen klarat av att både slå och skjuta hörnorna själv! I påståendet ligger en viss överdrift. Men samtidigt en stor portion entusiasm över Uffes insats.

”Uffe Tuff”, till trots, skall självfallet inte Sirius övriga finalspelare förringas. Bland annat gjorde en 19-årig Göran Angesten en fin finaldebut.  
 
Saknar VM-guld - bäst ändå

1969 gjorde Uffe definitivt skäl för sitt smeknamn - ”Uffe Tuff”. Han lirade flera matcher med ett armbrott. Dessutom led han av svår ischias. Ändå missade han bara en av vinterns 20 matcher!

Det enda Uffe saknar i sin karriär är ett VM-guld. Som bäst blev det två VM-silver.

”Med elva Uffe Fredin i laget hade vi vunnit VM”, berömde Uno Wennerholm, förbundskapten 1965-68.

Sveriges bästa försvarsspelare genom alla tider heter Ulf Fredin. Om den saken är det inget snack!

Uppdaterad: 01 SEP 2017 13:46 Skribent: Claes-G Bengtsson