#nouse{ color:red; } 28. Torbjörn Ek - Hall of Fame
Hoppa till sidans innehåll

28. Torbjörn Ek


Torbjörn Ek

Invald i SBHoF: 2016

FÖDD: 25 juni 1949 i Ljusdal.

DÖD: 18 augusti 2010 (61 år).

POSITION: Forward.

KLUBBAR: Ljusdals BK, Västerås SK, IFK Kungälv.

MODERKLUBB: Ljusdals BK.

LANDSKAMPER: 102 – 89 mål.

VM-SILVER: 6 (1969, 1971, 1973, 1975, 1977, 1979.). VM-mål: 26.

SM-GULD: 1: (Med Ljusdal 1975). Finalförluster: 3 (1970 och 1972 med Ljusdal, 1978 med Västerås). Finalmål: 2.

ÅRETS MAN: 2 (1970, 1978).

STOR GRABB nr 158.

ÖVRIGA MERITER: JVM-guld 1968, Årets Bandyjunior 1968. Förbundskapten för A-landslaget 1993, i en match. Tränare i Ale-Surte 1987–91. Seger i Kronprinsens Pokal 1970 med Stenhamreskolan, Ljusdal, mot Stålforsskolan, Eskilstuna, 4-2, tre mål av Tobbe. Allsvensk i fotboll i AIK 1971–73, 54 matcher, 12 mål, SM-silver med AIK 1972. Tolv allsvenska matcher med GIF Sundsvall 1975. Utbildad på GIH i Stockholm 1971–73.

KURIOSA: Tre timmar och 15 minuter före avslag i SM-finalen 1975 födde Tobbes hustru Kia dottern Karolin.

 

Underbarnet från Ljusdal

Då och då dyker det upp rubriker som innehåller ordet underbarn.

Inte alla, tvärtom, orkar senare leva upp till förväntningarna. Undantag finns.

Torbjörn Ek var undantaget. Tobbe var 15 år när han debuterade i allsvenskan med Ljusdal, borta mot Edsbyn. Sedan gick det snabbt i hälsingens karriär.

O Juniorvärldsmästare 1968.

O Debut i A-landslaget samma år.

O VM-debut som 19-åring.

O Årets Man 1970, den yngste någonsin, 21 år.

Tobbe var stor, stark, skicklig dribbler, hade ett bra skott. Framför allt var han en genombrottsman.

Och en underbar människa. Glad, rolig, full i fan. En intervjuare behövde aldrig gå från honom utan att ha uttalanden som dög till rubriker.

Det var framförallt två man som bar Ljusdal fram till SM-finalen mot Katrineholm 1970: Tobbe och spelande tränaren Örjan Modin.

Semifinalen mot Bollnäs, tre matcher, blev dramatisk. 3–3 i första matchen, 2–2 i den andra. Omspel på neutral plan i Edsbyn skulle avgöra. Intresset var på kokpunkten, 5 360 åskådare på Ön.

Ordet går till erfarne Gunnar Magnusson, sportchef på Ljusnan i Bollnäs och välkänd radioröst när det gällde bandy. Så här skrev han bland annat i Bandy 1971 om tredje matchen:

Tobbe bakom allt

”Det var där Torbjörn svarade för sin stora enmansshow. Tre gånger bröt han igen Bollnäsförsvaret – med mål förstås – i den mest lysande serie sologenombrott som setts på arenan. Att Ljusdal säkrade en finalplats (3–1) för första gången var helt och hållet Torbjörns förtjänst”.

Över 20 års elitspel innehöll många oförglömliga ögonblick med Tobbe i dirigentrollen. Som SM-guldet med Ljusdal 1974, 8–4 i finalen mot Villa. Ett annat sådant var 1978, Boltic–Västerås SK. Curt Einarsson, då Boltictränare,  minns mer än väl matchen:

”Den här gången hjälpte inga stenciler med taktik. Vi mötte en världsstjärna. En Ek som gjorde alla fem målen”.

Rubrik efter matchen: Ek-Boltic 5–4. Den matchen var en bidragande orsak till att Tobbe blev Årets man för andra gången. Men den gången fick han inte kröna säsongen med ett SM-guld utan Sandviken vann finalen mot VSK, 6–4 .

Tobbe fick aldrig något VM-guld. Men han var respekterad i Sovjet. Legenden Trofimov, Sovjets förbundskapten, var imponerad. På frågorna om han tyckte någon var bra i Sverige svarade han alltid:

”Ekk!”

Inte undra på, Tobbe gjorde 26 av sina 33 VM-mål mot just Sovjet.

När Sverige äntligen bröt Sovjets elva raka VM-guld i Chabarovsk 1981 var Tobbe inte med. Petad i sista stund. Det blev ett hallå i idrotts-Sverige. Ikonen Ek, landslagets kapten, 102 landskamper, petad! Det var nog förbundskaptenen Håkan Sundins svåraste beslut någonsin. Och bittert för Tobbe.

Rubrikerna svallade. Håkan fick sina slängar. Men vem kunde säga att han gjort fel när det svenska guldet var ett faktum.

Stjärna i fotboll också

Bandyspelaren Ek var den sista tillsammans med Sten Ove ”Putte” Ramberg i Hammarby som spelade allsvenskt i båda sporterna. Tobbe kom till AIK 1971. Började som tung center, blev mittback senare.

Han var bra, inget snack om det. Med ett litet snabbare steg kunde han ha blivit landslagsman.

På den tiden kom fotograferna med dussinet bilder efter hemmamatcherna i Stockholm och lade på desken. Sen valde redigerarna bilder. Alla fick förstås inte plats.

”Om det blir några över kan du inte skicka dom till mig ?”, undrade Tobbe.

Det var åtskilliga bildkuvert från Expressen som gick till Tobbes bostad på Karlbergsvägen. Han gjorde 335 mål på sina 314 allsvenska/elitseriematcher.

Tobbe hade få motgångar som spelare.

En kom när han blev ledare. 1993 utsågs han till förbundskapen för A-landslaget. Det blev en rekordkort karriär. Efter en match hade spelarna röstat bort honom. Tobbe ansågs inte tillräckligt seriös lär ha varit en av anledningarna.

Björn Swartswe spelade ihop med Tobbe två säsonger i slutet av 1960-talet.

”Jag minns hans fantastiska genombrott. Han var impulsiv, rolig utanför plan. Tobbe hade en ”grej” bakom varje öra hela tiden”.

Örjan Modin spelade ihop med Tobbe under tio år.

”Han blev etablerad på en gång. En fantastisk dribbler. En gamäng på plan. Väldigt lätt att ha att göra med”.

Döden kom blixtsnabbt

Hösten 2009 insjuknade Tobbe i cancer. När sjukdomen blev känd genom Stefan Holms artikel i Aftonbladet ringde jag honom. Tobbe var optimist.

”Lugn, Göran, det här ska jag klara”.

Det gjorde han inte. Cancern hade angripit både levern och lungorna. Den 18 augusti 2010 klockan 05.55  dog en av bandyns största genom tiderna på Ljusdals sjukhus. Hustrun Kia, som var nyss fyllda 15 (fem år yngre än Tobbe) när de träffades i Ljusdals Folkets Park, höll honom i handen.

De hade kommit till sjukhuset strax efter klockan 5. Tobbe var dålig men vägrade åka ambulans. Han låg på en säng, väntade på att en sköterska skulle komma och ta ett EKG. När hon kom sa Tobbe:

”Kan du höja huvudändan lite? Tack, det blir bra”.

Det blev hans sista ord. Några sekunder senare var Kia änka, tre döttrar utan pappa.

Uppdaterad: 01 SEP 2017 14:32 Skribent: Göran Söderlund